Mysan har vi följt sedan hon föddes, jag blev förälskad så fort jag såg henne, men det fanns inte alls några planer på att vi skulle ha ytterliggare en katt just då.
Men sedan hände det vissa omständigheter som gjorde att vi bestämde oss för ytterliggare en katt.

När det beslutet var fattat så behövde vi inte fundera vad det var för hona vi skulle ha. Emelie fick som hon vela, Mysan skulle få bli Söderhamnare!
Emelie var upp och leverade henne bara några dagar senare och om vi inte hade vetat bättre skulle man kunna tro att hon alltid hade bott här.

Mysan har ett psyke som man verkligen får leta efter, hon är inte rädd för något eller någon. Här hemma är det hon som bestämmer över både 2- och 4-benta, iallafall om man frågar henne. Hon vill alltid vara med och gosa eller busa.